Att förlora sig själv i framgången och kändisskapet var det värsta med den där jävla karriären som man skulle vara så jävla glad och lyckad för. Fan skrek hon flera gånger högt för sig själv under tiden som media kändis i skandalblaskorna, vissa gånger för mig själv andra gånger i hänt extra eller någon annan skit tidning som man skulle vara tacksam för att hamnat i. Vem ville inte ha ett löp i hänt extra som syntes över hela stan vart man än gick.  Adinas löpsedlar var sällan några glada historier, medan hon önskade flera gånger att det skulle handla om hennes hits eller liknande så handlade det om senaste fyllan eller senaste samlaget. Hade man varit kändis i dag så hade väl skiten hamnat på youtube bland all annan skit som ligger och pulserar där till ingen som helst nytta.

Hade det samtidigt inte varit för det jävla arslet till producent som snodde hennes royaltys för delar av låtarna hade hon kanske i alla fall haft en ekonomi att tala om idag, då hade hon kunnat se att karriären trotts allt hade gett henne något som hon idag skulle kunnat leva på till en viss del i alla fall, vem vet kunnat dryga ut hushållskassan i alla fall . Nej nu står den före detta så kallade artisten och spelar andra skit hits varenda jävla helg på en sunkig krog med dansgolv.  Hon slö surfar på google och regnet öser ner, all skit som skrivs och allt som hamnar där, hon söker på sig själv och hittar plötsligt en artikel om Max Martin. Han berättar om sin karriär och nämner hör och häpnad hennes hit Love me. Han säger i artikel att han minns många amatörartister som kommit till honom personligen eller som han hört demos med genom åren som med Adina och hennes låt Love me. En artist som hade kunnat bli något men ibland blir det inte som man vill säger han i artikeln. Adina blir alldeles paff, efter över tio år utan en enda notis om henne så nämns hon plötsligt i en intervju med Max Martin vid 2010 talets start.  

Hon stänger av datorn, sitter tyst. Att nämnas i tidningen känns overkligt och som om hon vaknat upp från dom döda. Kan det verkligen vara så att någon därute kommer ihåg henne än idag, ja vem vet. Kan det vara så att hon trotts sin korta tid i rampljuset saknas av människor som snöat in på 90-talets hit historia, kan det verkligen vara möjligt? Dom skulle bara veta hur oglamouröst hon lever som människa idag. Kändisfesterna och nattklubbarna med mera har bytts ut mot en ensamhet i den stora ensamma världen, där den sista folk saknar är den fördetta artisten med hiten. Har du inte hiten idag så är du körd och när du väl haft hiten så är det upp till bevis att leverera en ny annars jävlar kan du bara räkna dig som ytterligare en före detta artist som för stunden upplever artisteriets uppgång och fall.